Rapporter från plenum

Original och origami

Original. Sametinget är fullt av dessa. Vi har de bittra fienderna som stolta ställde sig i talarstolen med orden 'det enda vi kan komma överens om är att vi aldrig är överens', kul för dem att de också kan hitta nåt att känna stolthet över. Vi har de som gillar att prata. Okej det var en underdrift. Vi har de som ÄLSKAR att prata, och prata och prata och prata. En motion debatterades av tre cirkulerande karlar. I två timmar debatterades det flitigt men när det var dags för att rösta fanns det ändå bara styrelsens förslag. Sametingets ordförande sa lite försynt; - det går ju att diskutera även utanför plenum...

Under dessa timmar hade vi alla olika sätt att underhålla oss själva i det tysta. Det var nog fler än jag som tog en vända på facebook. En personlig favorit var att följa ordagången på twitter (MinGeaidnu) och på msn där vi hade en intern direktchatt med samlingspartierna (Landspartiet Svenska Samer, Min Geaidnu och Vouvdega/Skogssamerna). Sara Larsson var med oss hemifrån där hon låg med stor gravidmage. Där kan man snacka engagemang. Origami är något jag funderar på att börja med till nästa plenum. Stickning är ett annat hett tips. Man behöver något som kan underhålla de kliande fingrarna.

Höjdpunkten för mig var den politiska debatten där ledamöterna talade under tidsbegränsningar som gjorde att det mesta som sas var genomtänkt och kortfattat, något som annars är en raritet under ett plenum. Det var viktigt för mig att riksdagspolitikerna Lars Ohly och Eric Ullenhag besökte plenumet som genom sin närvaro och med budskapen i deras tal visade att samer visst har betydelse. Det inger hopp!! Jag känner också stolthet och glädje över att vara medlem i just Landspartiet Svenska Samer eftersom jag nu med egna ögon fått bevittna den kompetens våra ledamöter besitter. Jag är väldigt glad att vi har Lars-Erik Fjellström som partiordförande då hans tid i talarstolen utnyttjas på bästa möjliga sätt med välformulerade argument. Och jag är också tacksam över att han ingår i den minoritet som inte har tvångstankar om att man måste gå upp i talarstolen åtminstone tre gånger under varje paragraf.

Jag är övertygad om att riksdagens plenum är minst lika långdragna då detta är absolut nödvändigt för att det ska kunna råda demokrati. Därför är jag (om än dödligt uttråkad i perioder) glad över att det får ta den tid det tar. Sametingets plenum är ändå fyra dagar långt så man ska nog vara glad att inte allt som sägs är intressant. Med det diplomatiska svaret sagt så önskar jag av hela mitt hjärta att väljarna nästa gång ska förbarma sig över oss stackars ledamöter och ersättare, och personrösta på dem som är fåordiga så att man får åka hem nån gång.

Att vara på plats på sametingets plenum efter själva mötena avslutats för dagen är något man måste uppleva själv för att förstå. På middagarna är (tro det eller ej) sång ett självklart inslag. En viss herre håller en kortfattad jojkkurs – på vart enda plenum. Så nu kan jag alltså jojka. Det enda ni som också vill lära er att jojka behöver kunna är namnen... (vilka var det nu igen?!) Ett annat fint inslag var när Sundsvalls kommunalråd drog en personlig fräckis, något som måste ha stimulerats av den uppsluppna stämning som råder efter avslutad plenumsdag.

Jag både fasar och hyser stora förväntningar på morgondagen då den infekterade frågan om nästa periods budget kommer på tal. Detta ämne debatterades kort idag innan frågan av olika skäl sköts upp till imorgon. Men under den korta tid frågan var uppe var dramatiken hög, då detta delar sametinget i två lika passionerade sidor. Det ska helt enkelt bli spännande att se hur detta ska lösa sig!

Tua Rydberg
23 februari 2011

© Landspartiet Svenska Samer 2011